Centralbanksinköp

Centralbanksinköp är en penningpolitikverkan där en centralbank köper värdepapper eller andra tillgångar, främst statsobligationer, för att påverka penningmängden och räntorna i ekonomin. Genom köp av värdepapper ökar centralbanken efterfrågan på dessa tillgångar, vilket driver upp deras priser och sänker räntorna. Lägre räntor stimulerar lån och investeringar, vilket i sin tur kan höja konsumtionen och tillväxten.

Denna åtgärd är en central del av kvantitativ lättnad (quantitative easing, QE) och används ofta under perioder av lågfinansiering eller för att motverka deflation. Centralbanksinköp kan vara riktade mot specifika aktier eller sektorer, men i många fall är de generella för att påverka marknaden som helhet. Centralbanker kan också sälja tillgångar för att minska penningmängden vid behov.

Ekonomer debatterar både fördelar och risker. Fördelarna inkluderar lägre lånekostnader och stöd till kredituppbyggnad. Riskerna omfattar möjliga finansiella bubblor, minskad effektivitet i räntestrukturer och potentiell försvagning av statsskuld, samt eventuella framtida inflationsrisker. Centralbanksinköp illustreras av exempel som Federal Reserve i USA, Europeiska centralbanken och Bank of Japan, vars ansträngningar underdepenning och inflationen sedan demografiska förändringar och globala kriser.