Cellinsamling

Cellinsamling är processen att samla in celler från en individ eller från biologiskt material för medicinska ändamål eller forskning. Inom klinisk vård används särskilt hematopoetiska stamceller som kan användas i stamcellstransplantation, men även andra celltyper, till exempel T-celler eller immunterapiceller, kan samlas in för behandlingar eller studier.

Vanliga användningsområden är hematopoetisk stamcellstransplantation vid blodsjukdomar som leukemi, lymfom och aplastisk anemi, samt forskning och utveckling av cellbaserade terapier.

Metoder: Benmärgsprovtagning används när man vill samla in stamceller direkt i benmärgen och oftast kräver narkos. Peripheral blood stem cell collection (PBSC) innebär mobilisering av stamceller i blodet med växtstimulerande faktorer (vanligt G-CSF) och senare insamling via en aferes-maskin som separerar stamcellerna från övriga blodkomponenter; resten av blodet returneras till givaren eller patienten.

Den insamlade cellkällan genomgår ofta kvalitetssäkring och fraktionering innan den används vid transplantation eller forskning, och överförs till mottagaren i enlighet med gällande regler och procedurer. Förberedelserna inkluderar medicinsk och immunologisk utvärdering av givare eller patient, inklusive infektionstester, blodgrupper och HLA-typning, samt samtycke. Efter insamlingen lagras cellerna under kontrollerade förhållanden, ofta med kryopreservation inför planerad användning.

Risker och begränsningar: För givare är riskerna oftast små men inkluderar smärta vid insticksställe, infektion eller blödning, samt anestesi-relaterade komplikationer vid benmärgsprov. För mottagaren finns risker som infektioner, avstötning eller graft-versus-host disease, samt att insamlingen inte alltid resulterar i en framgångsrik transplantation. Tillgången till celler påverkas av donatorutbud, samtycken och logistiska faktorer.