Bärarsignalen

Bärarsignalen är en återkommande våg som används som bärare för information i radiokommunikation. Den är vanligtvis en sinusvåg med en bestämd frekvens f_c och en viss amplitud A_c. Bärarsignalen produceras av en oscillator och sänds vidare genom sändaren; den i sig bär inga moduler av information utan samverkar med moduleringen för att överföra data över ett valt frekvensband.

Genom olika modulationsmetoder kan informationen överföras. I amplitudmodulation (AM) varierar bärarens amplitud i takt med modulationssignalen. I frekvensmodulation (FM) varierar bärarens frekvens, medan fasmodulation (PM) varierar dess fas. I digital kommunikation används ofta flera bärare genom tekniker som OFDM, där varje bärarfrekvens bär en del av data.

Viktiga egenskaper hos bärarsignalen är frekvensstabilitet, amplitudstabilitet och fasnoise. Valet av bärarfrekvens påverkar bandbredd och överhörning, och kräver lämpllig filtrering och reglering i sändarens kedja. En stabil bärarsignal möjliggör koherenta mottagningar och bättre avkodning av modulerade signaler.

Generatorn för bärarsignalen används ofta med kristalloscillatorer eller i moderna system med faslåsningsslutna kretsar (PLL) för hög frekvensstabilitet. Bärarsignalen utgör kärnan i många kommunikationssystem och är central inom radio, television och bredbandslösningar.