Bränsleförgasning

Bränsleförgasning, även känt som förgasning, är en termisk process som omvandlar kolbaserade material, såsom fossila bränslen eller biomassa, till en syntesgas (syngas). Syngasen är en brännbar gasblandning som huvudsakligen består av kolmonoxid (CO) och väte (H2), med mindre mängder koldioxid (CO2) och metan (CH4). Processen sker vid höga temperaturer, vanligtvis mellan 700°C och 1500°C, och i en syrefattig miljö.

Istället för att förbränna materialet fullständigt, genomgår det partiell oxidation, termisk nedbrytning och andra kemiska reaktioner. De primära råvarorna för förgasning inkluderar kol, naturgas, olja, skogsavfall, jordbruksrester och hushållsavfall. Resultatet är en mångsidig gas som kan användas för att producera elektricitet, värme eller som råvara för kemisk syntes, till exempel produktion av metanol eller syntetiska bränslen.

Tekniken för förgasning har funnits länge och har utvecklats genom åren. Olika typer av förgasare finns, såsom fastbädds-, fluidiserade- och strömningsförgasare, var och en med sina egna fördelar och begränsningar beroende på råmaterial och tillämpning. Förgasning ses som en potentiell teknik för att öka effektiviteten i energiproduktionen och för att möjliggöra användning av förnybara eller alternativa bränslen i energisystemet, samtidigt som det kan bidra till minskade utsläpp jämfört med direkt förbränning i vissa scenarier.