Brummande

Brummande är ett svenskt ord som beskriver ett lågt, kontinuerligt ljud som upplevs som en hum eller mullr. Ordet används både som adjektiv och som substantiv. Som adjektiv beskriver brummande ljudets karaktär, till exempel i uttrycken “ett brummande motorljud” eller “en brummande bas i konserten”. Som substantiv kan det syfta på själva ljudet eller ljudmiljön, som i “ett konstant brummande” eller “brummandet i natten”.

Etymologi och betydelse: Brumma är ett onomatopoetiskt verb som beskriver att låta som en jämn, låg klickande eller duns. Ordet brummande härleds därifrån och har lång användning i svenskan för att beskriva ljud som är lågt och kontinuerligt. Det är ett vanligt förekommande, vardagligt begrepp och används i både tal och skrift när man vill fånga särskilt motorers eller maskiners ljudbild samt ljudlandskap i musik och media.

Användningsområden: Brummande förekommer ofta i beskrivningar av fordon och industriella miljöer (motorer, flygplan, generatorer), i ljuddesign där en djup bas eller synt skapar en brummande textur, och i vardagligt språk när man refererar till bakgrundsljud. Språkligt är det något mindre tekniskt än mullrande eller dånande och passar väl när man vill förmedla känslan av ett stadigvarande, lågt ljud utan att specificera exakt källa.

Se även: mullrande, dån, brumma, hum.