Brineutslipp

Brineutslipp är utsläpp av brine, en mycket salt lösning, till vattenmiljöer eller mark från industriell verksamhet. Vanliga källor är avsaltning där avfallsbrine släpps ut i hav, sjö eller kustnära vatten, olje- och gasindustrins producera vatten och formation water som följer med borrade brunnar, samt vatten från gruvdrift och saltutvinning. Brine kan även uppkomma vid reningsverk eller andra industriella processer där koncentrerade saltlösningar hanteras. Ett brineutslipp kännetecknas av höga halter av salter som natrium, klorid och sulfat samt ofta förhöjd temperatur i utsläppsvattnet och ibland närvaro av metaller eller organiska ämnen.

Miljöeffekter av brineutslipp kan vara betydande, särskilt i känsliga vattenmiljöer. Hög salinitet kan orsaka osmotisk stress hos vattenlevande organismer och förändra kemiska processer i vatten och sediment. Brineutsläpp ökar ofta konduktiviteten i recipienten och kan leda till förändrad vattenströmming samt lokal skiktning som minskar syrehalten i bottenvatten. Om utsläppet innehåller metaller eller organiska föroreningar kan toxicitet uppstå för fiskar, kräftdjur och alger. Effekterna är ofta starkare i kustnära områden eller små vattenmiljöer med begränsad förnyelse.

Reglering och hantering av brineutslipp regleras i Sverige och inom EU. Miljöbalken, Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter och tillståndsprocesser kräver miljökonsekvensbeskrivningar, angivna utsläppsvärden och övervakning. Förebyggande åtgärder inkluderar behandling av avfallskoncentrat, reinjektion i formationer, avsaltningstekniker som minskar mängden utsläpp, samt konservativ hantering och noggrann övervakning. Det är vanligt att kombinera övervakning av konduktivitet, salinitet, temperatur, pH och förekomst av metaller och organiska ämnen med regelbundna miljöutvärderingar.