Brandklassningar

Brandklassningar är systematiska bedömningar av hur byggmaterial, produkter och konstruktioner uppför sig i en brand. De baseras på standardiserade tester och kriterier som beskriver hur snabbt material antänds, hur mycket rök som bildas och hur väl en konstruktion behåller sin funktion under pågående brand. Syftet är att underlätta jämförelse mellan produkter, stödja uppfyllandet av byggnadsregler och planera brandskydd.

Det finns två huvudsakliga grenar av brandklassningar: reaktion vid brand och brandskyddsförmåga (brandmotstånd). Reaktion vid brand klassificeras enligt system som EN 13501-1 och anger hur materialet reagerar på lågor, ofta med bokstavskategorier såsom A1–F samt tillägg för sot- och droppbildning (t. ex. s1, d0). Brandmotstånd bedöms genom tidsbaserade tester som anger hur länge en vägg, dörr eller annan konstruktion kan motstå värme och upprätthålla funktion, vanligt förekommande som REI-klassningar.

Användningen av brandklassningar sträcker sig över arkitektur, bygg- och anläggningsbranschen, myndigheter och tillverkare. De utgör underlag för krav i bygglov, byggnormer och riskbedömningar samt i tekniska datablad och certifieringar. Produkter och konstruktioner märks eller dokumenteras med relevanta klassningar.

Vanliga variationer i klassningar uppkommer beroende på material och testmetod. Trä och vissa syntetiska material kan få olika reaktion vid brand jämfört med mineralull, betong eller brandtåliga skikt. Det bör noteras att laboratorietester inte helt kan förutsäga verklig prestanda i en färdig byggnad; installation, omfattning och underhåll påverkar ofta resultatet.