Bottenvåningen

Bottenvåningen, eller den nedersta våningen i en byggnad, är den våning som ligger närmast marknivå. Namnet kommer från svenska botten och våning. Denna våning står oftast i direkt anslutning till utomhusmiljön och skiljs från källaren, som ligger under marknivån, samt från de övriga våningarna högre upp i byggnaden. I svenska sammanhang används termen främst för både bostads- och kommersiella byggnader.

I bostäder innehåller bottenvåningen vanligtvis entre, vardagsrum, kök och sovrum samt eventuellt privata uteplatser; i flerbostadshus kan den bestå av en eller flera lägenheter som har direkt ingång från gatan eller innergården. I kommersiella byggnader inrymmer bottenvåningen butikslokaler, reception eller offentliga funktioner.

Design- och byggnadstekniska aspekter: eftersom bottenvåningen ofta har större exponering mot väder och fukt krävs god dränering och isolering. Tillgänglighet blir ofta centralt i modern arkitektur, vilket innebär ramper, bredare dörrar och låga trösklar. I svensk bygglagstiftning regleras krav på tillgänglighet och energi för samtliga våningar, inklusive bottenvåningen. Historiskt har bottenvåningen även varit platsen för kommersiella verksamheter i tätstäder där gatan möter byggnaden direkt.