Blodstatus

Blodstatus, eller fullständigt blodstatus (FBC), är en vanlig laboratorieundersökning som ger en översikt av blodets celler och deras egenskaper. Resultatet används för att bedöma syretransporten, immunsystemets aktivitet och benmärgens funktion. Blodstatus ingår i utredning vid trötthet eller blekhet, misstänkt infektion, blödningsbenägenhet samt vid uppföljning av behandlingar eller kroniska sjukdomar.

I ett standardblodstatus ingår vanligtvis antal röda blodkroppar (erytrocyter), hemoglobinnivå (Hb) och hematokrit (Ht), samt antal trombocyter. Vita blodkroppar (leukocyter) räknas också, ofta med en differentialräkning. Erytrocytparametrarna omfattar medelcellvolym (MCV), medelcellhemoglobinvärde (MCH) och medelcellshemoglobinkoncentration (MCHC) samt RDW. Differentialn inkluderar neutrofiler, lymfocyter, monocyter, eosinofiler och basofiler.

Prov tas vanligtvis som venöst blod och analyseras i laboratorium med automatiska analysatorer som räknar cellerna och beräknar parametrarna. De flesta blodstatus kräver inte fasta, men lokala rutiner kan variera.

Tolkning sker i klinisk kontext. Lågt Hb eller låga erytrocyter indikerar anemi, medan förhöjt Hb kan bero på olika tillstånd. Högt eller lågt leukocytantal kan tyda på infektion, inflammation eller benmärgsstörning. Trombocytantalet kan vara lågt vid blödningsrisk eller högt vid vissa blodsjukdomar. Avvikelser kräver ofta vidare utredning och medicinsk bedömning.

Begränsningar: referensintervall varierar mellan laboratorier och patientens ålder, kön och andra faktorer. Ett enskilt resultat ger endast en begränsad bild och alltid bör tolkas i sammanhang med klinik och patientens historia.