Blinkreflexen

Blinkreflexen är en snabb, ofrivillig blinkreaktion som uppstår vid stimulering av ögongloben eller kornea. Refelxens funktion är att skydda ögat mot skada genom att snabbt stänga ögat. Den kan utlösas av mekanisk stimulering, främmande kropp eller irritation vid torra ögon.

Afferenta banan utgörs av nervus nasociliaris, en gren av nervus ophthalmicus (V1) i trigeminalnerven (CN V). Stimulus leds till hjärnstammens trigeminala kärnor och kopplas via interneuroner till motoriska kärnor i facialisnerven (CN VII). Efferenta banan når orbicularis oculi-muskelns motorändar, vilket orsakar stängning av ögonlocket. Refelxens kliniska komponenter kallas R1 och R2: R1 är kortlatens och ipsilateral, uppträder i pons. R2 har längre latens och är bilateral, via banor i medulla som projicerar till båda facialmotor nuclei och orsakar att båda ögonlocken blinkar.

I klinisk neurofysiologi används blinkreflexen för att bedöma hjärnstammens funktion, särskilt pons och medulla. Hos friska personer uppträder vanligtvis både R1 och R2 vid korneal stimulering. Bortfall eller betydande försvagning av reflexen kan indikera skada i afferenta eller efferenta banor eller i hjärnstammen; asymmetri kan peka mot unilateral skada. Reflextolkningen kan påverkas av anestesi, medvetandestatus och ålder.

Testmetodik innebär ofta att kornea stimuleras med lätt beröring eller luftstöt, medan responsen observeras eller registreras med EMG eller videobevakning. Blinkreflexen används tillsammans med andra hjärnstamsreflexer i neurodiagnostik.