Bildstabiliseringsteknik

Bildstabiliseringsteknik är en samling metoder som används i kameror och andra optiska enheter för att minska oskärpa orsakad av kameraskakningar. Skakningar kan uppstå från handhållen fotografering eller vibrationer i omgivningen. Tekniken syftar till att kompensera för dessa rörelser och ge skarpare stillbilder och jämnare videosekvenser.

Det finns huvudsakligen två typer av bildstabilisering: optisk och digital. Optisk bildstabilisering, ofta förkortat OIS, involverar fysiska rörelser av kameralinsen eller sensorn. En sensor upptäcker kamerans rörelse och en mekanism flyttar linsen eller sensorn i motsatt riktning för att motverka skakningen. Detta sker oftast i realtid och är mycket effektivt för att hantera lågfrekventa skakningar.

Digital bildstabilisering, eller EIS (Electronic Image Stabilization), arbetar istället med mjukvara. Den analyserar videobilden och använder algoritmer för att identifiera och korrigera rörelser. Detta kan innebära att man beskär bilden något för att ha marginal att flytta den digitalt, eller genom att analysera efterföljande bildrutor och interpolera för att skapa en jämnare rörelse. EIS är vanligt i smartphones och kan vara effektivt, men kan ibland leda till en minskning av bildkvaliteten eller synfältet. Vissa moderna enheter kombinerar både optisk och digital stabilisering för maximal prestanda.