Bevisbaserade

Bevisbaserade beskriver ett beslutsfattande som grundas på systematiska forskningsresultat, kombinerat med klinisk erfarenhet och patienternas värderingar. Begreppet används särskilt inom vård och hälsosektorn och kallas ofta evidensbaserad medicin eller evidensbaserad praktik.

Ursprungligen utvecklades begreppet inom medicin i slutet av 1900-talet och populariserades som evidensbaserad medicin av forskare som Gordon Guyatt. I svenskt sammanhang används det för att förbättra vårdkvalitet och transparens.

Grunden är att använda bästa tillgängliga bevis från systematiska översikter och välgjorda studier, kombinera detta med klinisk expertis och patienters värderingar.

Processen innefattar att formulera en frågeställning (t.ex. PICO), söka och kritiskt granska studier, bedöma giltighet och tillämplighet, tillämpa resultaten i vården och följa upp effekter.

Användningsområden inkluderar hälso- och sjukvård, folkhälsa, utbildning och policyskapande; riktlinjer, kvalitetsarbete och säkerhetsprogram drar ofta nytta av bevisbaserad metodik.

Begränsningar framhålls när bevis saknas eller är svaga, när studier har bias eller när resultaten inte generaliseras till en enskild patient. Praktiska hinder som tidsbrist och resursbrist påverkar implementering.

Sammanfattningsvis innebär bevisbaserad praktik att beslut grundas på bästa tillgängliga kunskap samtidigt som hänsyn tas till patientens preferenser.