Beslutsrätten

Beslutsrätten är rätten att fatta bindande beslut inom ett givet område eller inom en organisation. Den definierar vem som har befogenhet att besluta och hur beslut ska fattas, och den kan uppkomma genom äganderätt, bolagsordning, lagstiftning eller avtal. Beslutsrätten är ofta delad eller fördelad mellan olika organ eller personer, vilket kräver tydliga regler för hur kommunikation, mandat och ansvar fördelas.

Inom näringslivet är beslutsrätten central för bolagsstyrning. I ett aktiebolag ligger ofta beslut i bolagsstämman, som beslutar i frågor som rör bolagets verksamhet, ändringar i bolagsordningen och val av styrelse. Styrelsen ansvarar för den löpande förvaltningen och kan fatta beslut inom sitt mandat, medan större eller mer kontroversiella beslut kräver stämmans eller ägarnas godkännande. Rösträtten, som vanligtvis är kopplad till aktieinnehav, utgör kärnan i hur beslutsrätten praktiskt utövas. Vissa beslut kan kräva särskild majoritet eller enhällighet enligt lag eller bolagsordning.

Beslutsrätten förekommer även i föreningar, stiftelser, offentliga organisationer och kommunal verksamhet, där regler för beslutsfattande ofta fastställs i stadgar, interna beslutningsordningar och lagstiftning. I dessa sammanhang kan beslut delegeras till nämnder eller arbetsgrupper, men fortfarande under överinseende av överordnade organ eller regelverk.

Begränsningar av beslutsrätten finns för att skydda rättigheter, säkerställa laglighet och motverka missbruk. Beslutsrätten medför ansvar, och beslut som strider mot lag eller principer om rättvisa kan ifrågasättas eller hamna under rättslig prövning.