Bernoulliprinciperna

Bernoulliprinciperna är en grupp begrepp inom fluiddynamik som tillskrivs Daniel Bernoulli. De beskriver hur energi och rörelseenergi i ett flytande medium omvandlas mellan tryck, hastighet och höjd längs en strömlinje, särskilt i idealiserade flöden där viskositet saknas och flödet är stationärt.

Den centrala delen är Bernoullis ekvation: för inkompressibla, friktionsfria och stationära flöden längs en strömlinje är p + 1/2 ρ v^2 + ρ g z = konstant. Beträffande kontinuitet följer massflödet genom varje tvärsnittsareal är konstant i ett rör; för oförändrad densitet ger det A v = konstant. Så ökningar i hastighet innebär ofta sänkningar i tryck, och vice versa.

Användningar av Bernoulliprinciperna är breda: de förklarar varför ventiliystem och spridare fungerar, hur lyft uppstår över vingytor i aerodynamik och hur man utformar rörsystem samt olika mät- och sprutprinciper. Begränsningar gäller i verkliga flöden där viskositet, turbulens, värmetillförsel och kompressibilitet är betydande. Ekvationerna gäller endast längs en strömlinje och under antaganden om energiförluster är försumbara.

Historiskt publicerade Daniel Bernoulli Hydrodynamica 1738, där principerna först formulerades. Se även Bernoullis ekvation och kontinuitetsprincipen.