Bergräddning

Bergräddning är räddningsverksamhet i fjäll- eller bergsterräng där liv, hälsa eller egendom står på spel. Uppdragen omfattar räddning av skadade eller isolerade personer i bergsklyftor, branta dalar, vid ras, lavin eller i grottor samt räddningar från snö- och isfält. Verksamheten byggs ofta kring bergräddningsenheter av yrkes- och frivilliga medlemmar.

Bergräddning bedrivs inom regionala eller nationella system och sker i nära samarbete med räddningstjänst, polis och sjukvård. Enheterna kan vara självständiga föreningar eller arbetsgrupper inom myndigheter. Vid större insatser samordnas resurser via regionala ledningscentraler eller nationella nätverk.

Räddningarna utförs med repfästen, räddning i svår terräng och lavinsäkerhet. Vanliga verktyg är bårar, första hjälpen-utrustning, lavinsökare, sonder och spadar. Helikopterstöd används vid behov, särskilt i svåråtkomlig terräng. Hundar används i lavin- och sökuppdrag i några regioner.

Personal i bergräddning genomgår regelbunden utbildning i repteknik, räddningsledning, lavinsäkerhet och första hjälpen. Utbildningen sker oftast genom medlemsorganisationer i samarbete med myndigheter och omfattar övningar i varierande väder och terräng.

Bergräddningen har vuxit i takt med bergsturism. I många länder finns frivillig- och yrkesbaserade bergräddningsenheter som utgör en viktig del av nationell nödsäkerhet och civilförsvar.