Berättarperspektiv

Berättarperspektiv är det sätt på vilket en berättelse berättas och vilka uppgifter läsaren får om händelsernas och karaktärernas inre liv. Det handlar om vem som berättar, hur mycket denne vet och vilken information som är tillgänglig. Vanliga former är förstapersonsberättande och tredje person; andra personers perspektiv förekommer också, men är ovanligare.

Förstapersonsberättarperspektiv innebär att berättaren är en av karaktärerna i historien och berättelsen är synlig genom den personens jag-form. Språket blir ofta nära och subjektivt, och läsaren får direkt tillgång till berättarens tankar och känslor. Kunskapen är vanligtvis begränsad till vad den jag-berättande personen upplever och vet, vilket kan skapa närhet men också osäkerhet eller tillförlitlighetsfrågor.

Tredje personens berättarperspektiv står utanför händelserna och beskriver dem i tredje person (han, hon, den, det). Inom denna form kan fin fokalisering användas: extern fokalisering där handlingar och dialog observeras utan inre insyn, eller intern fokalisering där läsaren får tillgång till en karaktärs tankar och känslor. Allvetande tredje person kan hoppa mellan karaktärer och redogöra för deras inre liv, medan begränsad tredje person följer en eller några få karaktärer och begränsar sig till deras perspektiv.

Andra personens berättarperspektiv används i vissa texter genom att läsaren tilltalas direkt med du-form, vilket skapar närhet eller särskild effekt men är vanligare i experimentell eller särskild litteratur.

Multipla perspektiv låter synvinklar växla mellan karaktärer, ofta mellan kapitel eller scener, vilket ger bredare insikt och variation i berättelsens takt. Valet av berättarperspektiv påverkar tillförlitlighet, tempo, identifikation och hur läsaren upplever händelserna.