Behörighetsenheter

Behörighetsenheter är en utbildningstermer som beskriver de studieenheter—såsom kurser eller moduldelar—som krävs för att uppnå behörighet till ett program eller en vidare utbildning. Enheten fungerar som en byggsten i en studieplan och redovisas vanligtvis i form av poäng enligt institutionens system, ofta högskolepoäng eller ECTS-poäng.

Användningsområdet för behörighetsenheter är särskilt vanligt i sammanhang där utbildningen kräver specifika förkunskaper eller där man vill dokumentera vilka delar av en utbildning som uppfyller behörighetskraven. De kan gälla grundläggande behörighet till högre studier eller särskilda behörighetskrav för ett program eller en examen. En behörighetsenhet kan bestå av en enskild kurs eller en sammansättning av flera moduler som tillsammans uppfyller ett krav.

Fördelen med behörighetsenheter är att de klargör vilka delar av utbildningen som räknas mot behörigheten och underlättar eventuell tillgodoräning eller överföring av tidigare studier. Enheter kan vara modulbaserade och i viss mån överförbara mellan program och lärosäten, beroende på regler och överenskommelser mellan parterna.

Regelverk och standardisering varierar. Det finns ingen enhetlig nationell definition som gäller över hela utbildningssystemet, utan hur enheter definieras, poängsätts och överförs styrs av utbildningsplaner, examensordningar och antagningsregler. I svenska sammanhang används ofta närliggande begrepp som behörighetskrav och behörighetsgivande kurser, med detaljer som varierar mellan lärosäten och program.