Bankstabilitet

Bankstabilitet är ett tillstånd där banksystemet kan motstå finansiella chocker och fortsätta tillhandahålla betalningar, lån och finansiella tjänster utan omfattande statligt stöd vid normala marknadsförhållanden. Denna stabilitet är central för ekonomisk tillväxt eftersom störningar i bankernas funktion kan få breda konsekvenser för företag och hushåll.

Nyckelfaktorer i bankstabilitet är solvens, likviditet och en robust riskhantering. Solvens innebär att bankernas egna medel är tillräckliga i jämförelse med deras riskviktade tillgångar. Likviditet innebär att bankerna kan möta in- och utbetalningar på kort sikt, ofta genom matcherande likvida reserver eller tillgång till finansiering. En väl fungerande riskstyrning och god bolagsstyrning minskar sannolikheten för överoptimistiska exponeringar och koncentrationsrisk.

Reglering och tillsyn spelar en viktig roll i att upprätthålla bankstabilitet. Internationellt har Basel III-ramverket stärkt kapitalkrav, likviditetskrav genom LCR och NSFR samt ökade tillsynsresurser. Nationell tillsyn över banker och centralbankers utformning av likviditetsstöd, samt insättningsgarantier och resolutionverktyg, bidrar till motståndskraften i systemet.

Mätning av stabilitet innefattar bland annat kapitaltäckningsgrad, likviditetstal och skuld-/tillgångsstruktur. Vanliga stresstester granskar hur bankernas resultat och solvens skulle påverkas av plötsliga prisförändringar eller ökade förluster. Utmaningar som internationell exponering, cyberrisk och förändrade finansieringsmarknader kräver kontinuerlig anpassning av policyn.

Bankstabilitet är därmed en central del av finansiell stabilitet och en förutsättning för tillförlitlig kreditgivning och ekonomisk utveckling.