Arbetsmiljöforskning

Arbetsmiljöforskning är ett tvärvetenskapligt fält som undersöker hur arbetsmiljön påverkar människors hälsa, säkerhet och arbetsförmåga. Forskningen integrerar ergonomi, arbets- och miljöpsykologi, sociologi, medicin, epidemiologi och arbetsvetenskap för att analysera fysiska, psykosociala och organisatoriska faktorer i arbetslivet.

En vanlig indelning är den fysiska arbetsmiljön (ljud, buller, belysning, temperatur, kemikalier, vibrationer, maskiner och arbetsredskap), den psykosociala arbetsmiljön (arbetsbelastning, krav och kontroll, stöd, arbetsplatsens kultur, trakasserier och jämlikhet) samt ergonomiska och organisatoriska faktorer (arbetsprocesser, schemaläggning, förändringar i arbetet, ledarskap och arbetsfördelning). Forskningen kopplar dessa faktorer till hälsoeffekter som arbetsskador, stress, sömnstörningar, effektivitet och återhämtning.

Metoder som används inkluderar epidemiologiska studier, fältstudier, experiment och intervjuer, observationer, arbetsplatsbesök samt registreringsdata. Studier kan vara tvärsnitt, longitudinella kohorter, fall–kontroll eller interventionsstudier där åtgärder implementeras och effekter utvärderas. Systematiska översikter och meta-analyser sammanfattar evidens.

Syftet med arbetsmiljöforskning är att stödja riskbedömningar och beslut i arbetslivet, vägleda design av säkrare arbetsplatser, informera om åtgärder och policyer samt minska sjukdomar, skador och sjukskrivningar samtidigt som produktivitet och välbefinnande förbättras. I Sverige samverkar forskning, myndigheter som Arbetsmiljöverket och arbetsmarknadens parter för att stärka arbetsmiljön. Globalt anknyter arbetet till WHO- och ILO-ramverk.