Arbetskraftsmobilitet

Arbetskraftsmobilitet är arbetsmarknadens förmåga och villighet att arbetskraft rör sig över geografiska områden, yrkesgrupper och ibland nationsgränser i jakten på sysselsättning. Den består av geografisk mobilitet (flyttning mellan regioner eller länder), yrkesmässig mobilitet (byte eller uppgradering av yrke och färdigheter) samt tidsmässig mobilitet (flexibilitet i arbetstider och övergångsperioder).

Drivkrafter och avgränsningar. Mobiliteten påverkas av lönesvängningar, arbetsmarknadens efterfrågan och utbud, utbildning och kompetens, erkännande av kvalifikationer, språkkunskaper samt bostads- och levnadskostnader. Politiska ramar, migrerings- och arbetsrättsliga regler, sociala skyddsnät och institutionskvalitet spelar också centrala roller. Begränsningar kan vara skillnader i utbildningsnivå, migrationsregler, språkliga hinder och upplevda kostnader vid relocation.

Effekter och betydelse. Ökad arbetskraftsmobilitet kan förbättra matchningen på arbetsmarknaden, öka produktiviteten och bidra till löneutjämning mellan regioner eller länder samt stödja ekonomisk tillväxt. Den kan samtidigt innebära övergångskostnader för individer och samhällen samt skapa utmaningar kopplade till integration och regionala skillnader.

Mätning och policy. Mätningar bygger på arbetsmarknads- och migrationsstatistik, t.ex. sysselsättningsgrad, rekryteringshastighet och befolkning som flyttar över tid. Politiska insatser för att öka mobiliteten innefattar erkännande av utländska kvalifikationer, utbildningssatsningar, flexibla arbetsmarknadsregler och åtgärder som underlättar bostad och socialt stöd vid relocated.