Aortabågarna

Aortabågarna, eller de faryngala aorta-bågarna, är en serie av embryonala kärl som förbinder truncus arteriosus med dorsal aorta och fungerar som byggstenar i hjärtats och halsens kärlnät. Under tidig fosterutveckling bildas sex par sådana bågar (ofta benämnda I–VI). De genomgår omfattande ombildning och delar av varje båge blir till olika vuxna krafter i huvud- och halsregionen.

Förekomsten och utmönstringen av bågarna följer ett karakteristiskt mönster. Första bågen ger upphov till de maxillära kärlen. Andra bågen bildar stapedial- och relaterade kärl som senare påverkas av benstrukturer i örat. Tredje bågen bildar de centrala kärlen i halsen: den gemensamma halspulsådern och den proximala inre halspulsådern. Fjärde bågen bidrar till delar av den vuxna aortabågen till vänster och till den subklaviala artären till höger. Femte bågen är vanligtvis rudimentär eller helt regressiv. Sjätte bågen ger upphov till lungartärerna och, hos länsålder, ductus arteriosus på vänster sida, där ductus arteriosus senare sluter efter födseln.

Onormal bildning eller kvarvarande ungdomsstruktur kan leda till missbildningar eller kärlger, såsom dubbel aortabåge eller akut utvecklade kärlringar som kan orsaka luftvägs- eller esofaguskompression. Olika kombinationer av kvarvarande bågar kan också ge ovanliga kärlförbindelser med signifikant klinisk betydelse.

Aortabågarna är därmed centrala för förståelsen av embryonal hjärtkärlstom och hur vuxenkärl uppstår i huvud, hals och bröstkorg. Deras utveckling varierar något mellan arter, men grundprincipen med ombildning och selektiv kvarvarande struktur är konstant.