Antireumatiska

Antireumatiska läkemedel är en samlande benämning på läkemedel som används vid inflammatoriska och autoimmuna reumatiska sjukdomar. Deras övergripande mål är att minska inflammation, lindra symtom och i många fall bromsa sjukdomens progression för att förbättra funktion och livskvalitet. Behandlingen anpassas efter sjukdomstyp och svårighetsgrad och följs ofta av reumatolog.

Grupperna innefattar icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), som främst används för symtomlindring och inte påverkar sjukdomsförloppet; kortikosteroider, som kan ge snabb kontroll av inflammation men ofta ska användas kortvarigt eller i låg dos på grund av risker vid längre behandling; konventionella DMARDs (cDMARDs) såsom metotrexat, sulfasalazin, leflunomid och hydroxyklorokin, vilka är centrala i sjukdomsmodifierande behandling och kräver regelbunden övervakning av leverfunktion, blodstatus och oftast ögonundersökningar för vissa läkemedel. Biologiska DMARDs och andra riktade immundämpare, exempelvis TNF-hämmare och IL-6-hämmare, ges oftast som injektioner eller infusioner och används vid olika reumatiska sjukdomar medan infektioner och vaccinationsstatus övervakas noggrant. Targeterade syntetiska DMARDs (tsDMARDs) som JAK-hämmare administreras som orala läkemedel.

Säkerhet och uppföljning är centrala delar av behandlingen: infektioner, lever- och njurfunktion, blodstatus och överväganden vid graviditet och vaccinationsstatus ingår i rutinmässig uppföljning. Effekt kan ta veckor till månader beroende på läkemedel och sjukdom.