Antikroppstest

Antikroppstest, eller serologiskt test, är ett laboratorietest som påvisar antikroppar i blodet mot ett visst patogen. De används främst för att avgöra om en person har varit utsatt för infektion tidigare eller har svarat på vaccination, snarare än att avgöra en pågående infektion. Testet kan vara kvalitativt (påvisar närvaro eller frånvaro av antikroppar) eller kvantitativt (mäter antikroppsnivåer). Vanliga metoder är enzymbunden immunosorbentassay (ELISA) och immunokromatografiska snabbtester; mer specialiserade neutralisationstester kan bedöma om antikropparna kan hindra viruset från att infektera celler.

Antikroppar utvecklas vanligtvis veckor efter infektion eller vaccination. De vanligaste isotyperna som mäts är IgM och IgG; IgM tenderar att visa kortvarig förekomst medan IgG ofta kvarstår längre. Olika tester varierar i känslighet och specificitet, och resultatet måste tolkas i klinisk kontext. Tvärreaktivitet med antikroppar mot andra coronavirus eller autoantikroppar kan ge falskt positiva resultat. Vaccination kan också ge positiva antikroppsnivåer även utan tidigare infektion, vilket komplicerar tolkningen vid epidemiologisk övervakning.

Begränsningar: ett antikroppstest säger inte om skydd erbjuds mot framtida infektion eller hur starkt eventuellt skydd är. Det används därför ofta tillsammans med anamnes och annan diagnostik. För pågående infektion används i första hand molekylära tester eller antigentest, inte antikroppstest.