överexploatering

Överexploatering är ett tillstånd där människans uttag av en naturresurs överstiger dess naturliga återväxt eller regenerering. Det gäller ofta fiskbestånd, skogar, grundvatten, mineralresurser och biologisk mångfald. När uttaget inte begränsas uppstår långsiktiga förluster i mängd och kvalitet samt försämrade ekosystemtjänster som livsmedelsförsörjning, vattenrening och klimatreglering.

Orsakerna inkluderar hög efterfrågan, teknologisk utveckling som gör uttag mer lönsamt, samt pris- och regleringssystem som missbedömer miljökostnaderna. Svag reglering och övervakning bidrar också. Problemet kopplas ofta till ett commons-problem där individuella vinster prioriteras på bekostnad av kollektiva nyttigheter.

Exempel på överexploatering finns inom fiske där bestånden minskar, avskogning i tropiska skogar, överutnyttjande av grundvatten samt hot mot arter genom habitatförlust och föroreningar.

Konsekvenserna omfattar minskad biologisk mångfald, försämrade ekosystemtjänster och ekonomisk osäkerhet för samhällen som är beroende av resursen, samt ökade konflikter om användning och rättigheter.

Åtgärder inkluderar reglering och kvotsystem, hållbara avkastningsberäkningar, skydd av kritiska livsmiljöer samt återställande insatser. Ekonomiska instrument som betalningar för ekosystemtjänster och miljöavgifter kan användas för att internalisera miljökostnader. Viktigt är transparent förvaltning, övervakning och lokal medborgar- och bruksdeltagande.

Internationella ramar som FN:s hållbarhetsmål stödjer arbetet mot överexploatering, särskilt SDG 14 Life Below Water och SDG 15 Life on Land, genom hållbart bruk och bevarande.