återlämning

Återlämning är handlingen att ge tillbaka något till sin rättmätiga ägare eller ursprungliga avsändare. Etymologiskt kommer det av åter- "tillbaka" och lämna "ge", i betydelsen att överlämna något till rätt ägare igen.

I vardagen används begreppet främst i samband med lån av föremål: bibliotekslån, verktyg eller annan utrustning där låntagaren förväntas återlämna föremålet efter användning. Vanliga krav är tidsgränser, skador, förseningsavgifter och kontroll vid återlämning.

Inom kulturarv, museer och internationell rätt används återlämning oftast i betydelsen repatriering eller restitution av kulturföremål, kvarlevor eller delar av arv till ursprungsbefolkning eller ursprungsland. Sådana processer kan involvera provenansforskning, etiska överväganden och förhandlingar mellan institutioner, stater och samhällen. Internationella konventioner och nationella lagar påverkar hur och när återlämning sker.

Riktlinjerna syftar till att skydda äganderätt, kulturell integritet och historiskt sammanhang, samtidigt som risker som vandalisering eller förlorad kulturarv minimeras. Praktiska frågor inkluderar ägarförhållanden, kontroll över objektet, transport och säkerhet, samt dokumentation av processen.