Överskottsluft

Överskottsluft är den mängd luft som tillförs vid en förbränningsprocess utöver den som krävs för fullständig oxidation av bränslet. Begreppet definieras ofta genom förhållandet mellan faktisk luft och stoikiometrisk luft, kallat λ. Om λ > 1 råder överskottsluft; λ = 1 är stoikiometrisk förbränning.

Stoikiometrisk luft varierar med bränslets kemiska sammansättning, men för de flesta kolväten ligger den ungefär i intervallet 14–18 kg luft per kg bränsle. I praktiken bestäms överskottsluften av driftförhållanden och reglering av luft- och bränsleflöden. Typiska överskottsluftsandelar i industriell förbränning ligger ofta i området 5–20 procent, beroende på mål med effekt och utsläpp.

Effekter: Överskottsluft säkerställer fullständig förbränning och minskar därmed risk för kolmonoxid och ofullständiga förbränningar. Samtidigt ökar rökgastätheten och energiförlusterna i form av värme som följer med den extra luften, vilket sänker verkningsgraden. Temperaturerna i förbränningszonen kan påverkas av överskottsluften och därmed NOx-utsläppen; i allmänhet tenderar högre luftmängder att sänka temperaturen, men effekten på NOx beror på konstruktion och drift.

Mätning av överskottsluft görs vanligen genom analys av rökgasen (t.ex. syre- och koldioxidinnehåll). Ofta används lambda-sensorer eller Orsatanalys för att uppskatta överskottsluftsgraden.