Övergångszon

Övergångszon, ofta kallad ecotone i ekologiska sammanhang, är ett område där två eller flera olika ekosystem möts och blandas. Den kännetecknas av förändringar i växt- och djurliv, struktur och funktion längs en gradient som kan vara både bred och subtil. I övergångszoner finns ofta en blandning av arter från båda angränsande samhällen samt arter som utnyttjar den unika miljön som uppstår där. Exempel är skog–gräsmark-kanter, zoner mellan våtmark och land samt strand- eller kustnära interfaces.

Dynamik och egenskaper: Övergångszoner uppstår där miljöförhållanden varierar i ljus, fukt, näringsämnen och temperatur. De kan vara relativt breda eller smala och deras sammansättning förändras ofta över tid i svar på klimatförändringar, störningar, markanvändning och fragmentering. Edge effects kan leda till ökad variation och olika stödjande habitat, beroende på sammanhang.

Betydelse och tillämpningar: Övergångszoner spelar viktiga roller för näringscirkulation, pollinering och djurmigration, samt fungerar som genetiska bäddar och biologiska korridorer mellan större habitat. De är betydelsefulla för bevarandestrategier eftersom de bidrar till landskapets mångfald och funktioner, samtidigt som de kan vara särskilt känsliga för störningar och klimatförändringar.

Geologiiska användningsområden: Inom geologi och jordvetenskap används termen ibland för att beskriva övergångszoner mellan jordens inre skikt. Den mest kända sådana zonen är mantelns övergångszon, som ligger ungefär mellan 410 och 660 kilometers djup och kännetecknas av mineralomvandlingar som påverkar seismiska vågor.