Öken

En öken är ett område där nederbörden är mycket låg och avdunstningen vanligtvis överstiger nederbörden, vilket gör det svårt för växter och djur att överleva. En vanlig referensgräns inom klimatforskningen är årlig nederbörd under cirka 250 millimeter. Öknar kännetecknas ofta av stora temperaturvariationer mellan dag och natt och mellan olika säsonger samt av ytor som är bar, sandiga eller steniga.

Öknarna delas ofta in i varma och kalla öknar. Varma öknar upplever mycket höga dagstemperaturer och kan vara ledsagade av starkt solsken och låga nederbördsvillkor; kalla öknar har kallare vinterklimat och kan få nederbörd i form av snö eller regn under svala perioder. Exempel på varma öknar är Sahara, Arabian Desert och Namib. Exempel på kalla öknar är Gobi och Great Basin.

Ekologin i ökenmiljöer är anpassad till vattenbrist. Växter är ofta xerofila med djupa eller breda rotsystem och blad som minskar vattenförlust. Djur är ofta nattaktiva eller lever i skugga under dagen, och many arter har funktioner för att lagra vatten eller överleva långa perioder utan nederbörd. Öknar innehåller även mikrohabitat som skuggiga klippor och oaser där vatten finns tillgängligt.

Människor har historiskt bott i och runt öknarna genom nomadism, handel längs karavanvägar och användning av oaser för bevattning och bosättning. I modern tid används ökenområden till gruvdrift, turism och jordbruk i begränsade oaser eller genom avancerade bevattningstekniker. Ökenspridning och klimatförändringar hotar vissa regioner genom desertifikation och förändrade livsbetingelser.