ögonbottenundersökning

Ögonbottenundersökning, även kallad fundoscopy, är en ögonundersökning som syftar till att inspektera ögats bakre yta: näthinnan, synnerven och blodkärlen i ögonbotten samt macula. Undersökningen är central för att bedöma ögonhälsa och kan också avslöja tecken på systemsjukdomar som diabetes och hypertension. Den utförs av ögonläkare, optiker eller i vissa fall allmänläkare med utbildning i ögonundersökning.

Det finns olika metoder. Vid direkt fundoscopy används ett handhållet direktöga som lyser genom eleven för att direkt se näthinnan. Vid indirekt fundoscopy används en lupp eller huvudburen lampa tillsammans med en konvergenslins (ofta 20 diopter) för att få en bredare vy och bättre djupkänsla. Slit-lampa med extra brytglaskorrigering (t ex 90D- eller 78D-lins) kan också användas för mer detaljerad undersökning av näthinnan och gula fläcken. Oftast krävs pupillvidgning med ögondroppar (mydriatika) för att få en tillräckligt stor synfält; ibland kan undersökningen göras utan vid små elever men bildkvaliteten blir då begränsad. Efter bedövning eller droppfria undersökningar bör patienten uppleva viss ljuskänslighet och kortvarig synförändring.

Indikationer för ögonbottenundersökning inkluderar uppföljning av kända retina- eller opticusjukdomar, screening vid diabetes och hypertoni, hypertoni-relaterade retinopatier, retinal avlösning, näthinnesblödningar och misstänkt glaukom. Undersökningen kan också avslöja medfödda eller inflammatoriska tillstånd.

Begränsningar finns: synfältet kan vara begränsat av mediaopacitet som katarakt eller ödem, och kräver erfarenhet för tolkning. Denna undersökning är en viktig del av oftalmologisk och allmän medicinsk diagnostik.