ångcyklar

Ångcyklar är historiska motoriserade tvåhjuliga fordon som drivs av en ångmotor. Under mitten och slutet av 1800-talet gjordes flera försök i USA och Europa att kombinera en ångdriven motor med en cykelram. Bland de tidigaste och mest kända är Sylvester H. Roper i USA, som omkring 1867–1868 visade en ångdriven velociped.

Principen byggde på en liten ångmotor som värmdes upp av kol eller ved. Ångan driver en cylinder, och kraften överförs via kedja eller rem till bakhjulet. Även om vissa prototyper kunde uppnå måttliga hastigheter var konstruktionerna ofta tunga och energikrävande. De krävde kontinuerlig påfyllning av vatten och bränsle samt särskilda åtgärder för att hantera heta ytor och tryck.

De praktiska problemen, tillsammans med säkerhetsrisker som ångkok och bränslemissbrännare, gjorde att ångcyklar inte blev kommersiellt framgångsrika. Inom slutet av 1800-talet ersattes de av bensindrivna motorcyklar, och ångmotorer i tvåhjuliga fordon övergick till en mer sporad användning.

I modern tid finns endast bevarade exemplar i museer och sporadiska demonstrationsprojekt. Några entusiaster bygger små ångdrivna cyklar som historiska eller utbildningsmessiga föremål. De ses främst som historiska artefakter som belyser tidiga försök att motorisera tvåhjuligt färdmedel innan förbränningsmotorer blev dominerande.