våtkontakt

Våtkontakt är ett svenskt uttryck som i allmänna termer beskriver en situation där en yta, gränsfläck eller kontakt kommer i kontakt med vätska, oftast vatten eller en elektrolyt. Begreppet används i flera teknikområden för att beskriva hur närvaron av vätska påverkar gränssnittets egenskaper, elektrisk kontakt och vidhäftning.

Inom elektronik och elektroteknik är våtkontakt relevant där fukt eller vätska kan skapa oönskade ledande vägar mellan kontakter, försämra isolationsförmågan och öka korrosionen på kontaktmaterial. Vätskan kan ändra kontaktmotstånd, leda ström oavsiktligt eller orsaka kortslutningar. För att hantera våtkontakt används tätningar, konformala beläggningar, förseglingar, materialval med hög korrosionsbeständighet samt konstruktioner som minskar fuktintrång.

Inom korrosion, elektro-kemi och materialvetenskap beskriver våtkontakt hur ett elektrolytiskt medium påverkar gränssnittet mellan två material. Närvaro av vatten eller salter kan underlätta oxidation och andra kemiska reaktioner, vilket leder till korrosion, beläggningsbildning eller förändringar i elektromotorisk kraft. För att förstå våtkontakt studeras faktorer som vätskans sammensättning, temperatur, pH och kontaktyta.

Inom ytkemi och adhesionsforskning används begreppet våtkontakt ofta i samband med vätskors vätbarhet (wetting) och kontaktvinkel, vilket avgör hur bra en vätska sprider sig över en yta och därmed hur väl ett fäste eller en beläggning fungerar.

Mätning och testning av våtkontakt omfattar bland annat våtkontakttester, fukttester, försök med elektrisk kontakt motstånd under fuktiga förhållanden samt analyser av vätbarhet och korrosionsrisk.