vävnadsförberedelse

Vävnadsförberedelse är processen att omvandla vävnadsprover till tunna snitt som kan undersökas microskopiskt. Den används främst inom patologisk anatomi, medicinsk diagnostik och biologisk forskning. Målet är att bevara vävnadens morfologi och kemiska egenskaper samtidigt som den blir lämplig för färgning och bildanalys.

Den typiska arbetsflödet börjar med fixering för att bevara vävnaden och förhindra nedbrytning. Ett vanligt fixativ är formalin. Därefter genomgår provet dehydrering, där vävnaden exponeras för stigande alkoholdensiteter, följt av clearing i ett lösningsmedel, ofta xylén. Infiltration och inklusion i paraffin följer, vilket ger vävnadsstrukturen stadighet inför skärning med mikrotom. Tunna snitt, oftast 3–5 mikrometer, skärs och fästs på glas.

Deparaffinering och rehydrering görs före färgning. Den standard färgningen är hematoxylin-eosin (H&E). Specialfärger och immunhistokemi används för att påvisa specifika vävnadsstrukturer eller proteiner. Efter färgning täcks snitten ofta med ett täckglas och lagras för mikroskopi.

Variationer omfattar frysta sektioner för snabbdiagnostik (cryosektion) samt särskilda för elektronmikroskopi där fixation med glutaraldehyd och inbäddning i resin krävs och ultrathin snitt görs. Kvalitetsarbete innefattar korrekta fixeringstider, undvikande av artefakter, spårbar hantering av prover samt efterlevnad av biosäkerhetsföreskrifter.