vätskekromatograf

Vätskekromatografi, ofta förkortat LC (Liquid Chromatography), är en analytisk kemisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera olika komponenter i en vätskeblandning. Principen bygger på att en mobil fas, som är en vätska, transporterar provet genom en stationär fas, som vanligtvis är ett fast material packat i en kolonn.

Separationen sker baserat på skillnader i komponenternas fysikaliska och kemiska egenskaper, såsom polaritet, storlek eller affinitet till den stationära fasen. Komponenter som interagerar starkare med den stationära fasen kommer att röra sig långsammare genom kolonnen, medan de som interagerar svagare kommer att elueras (komma ut ur kolonnen) snabbare. Detta leder till att de olika komponenterna i provet separeras i tid.

En typisk vätskekromatografikonfiguration innefattar en mobilfasbehållare, en pump för att driva den mobila fasen genom systemet, en injektor för att introducera provet, en kromatografisk kolonn där separationen sker, och en detektor som registrerar de separerade komponenterna när de lämnar kolonnen. Olika typer av detektorer används beroende på provets egenskaper, exempelvis UV-vis-detektorer, masspektrometriska detektorer eller fluorescensdetektorer.

Vätskekromatografi är en mycket mångsidig teknik som används inom en rad olika områden, inklusive läkemedelsanalys, miljöövervakning, livsmedelsindustrin och forskning inom biokemi och kemi. Högpresterande vätskekromatografi (HPLC) är en vanlig och mer avancerad form av vätskekromatografi som använder högre tryck för att uppnå snabbare och mer effektiv separation.