vitrodyrkning

Vitrodyrkning, eller in vitro växtcellskultur, är odling av växtvävnad, celler eller embryon i en steril laboratoriemiljö på konstgjorda näringsmedier. Tekniken gör det möjligt att regenerera hela plantor från små vävnadsbitar eller enskilda celler under kontrollerade förhållanden, vilket används för klonförökning, forskning och bevarande av växtarter.

Principer och process: Ett explant från en moderplanta steriliseras och placeras i ett aseptiskt odlingsmedium som vanligtvis innehåller en kolkälla (ofta sackaros) och en blandning av växthormoner, till exempel auxiner och cytokininer. Förhållandena mellan hormoner avgör om vävnaden regenereras till nya skott (organogenesis) eller utvecklas till somatiska embryon (somatisk embryogenes). Odlingsmiljön kontrolleras när det gäller temperatur, ljus och näring, och kulturen övervakas ofta i flera steg tills kloner erhålls. Mikropropagation används särskilt för massproduktion av plantor snabbt och effektivt.

Användningar: Vitrodyrkning används för snabb massproduktion av kloner av prydnadsväxter och grödor, bevarande av hotade arter samt bevarande av genetiskt material. Tekniken används också för att producera virusfria plantor genom kulturer av meristem och för forskning i växtutveckling samt i vissa fall för genetisk modifiering.

Fördelar och begränsningar: Fördelarna inkluderar produktion av genetiskt identiska plantor och potential att undvika virusinfektioner. Begränsningar innefattar kostnader, behov av steril miljö, samt risk för somaclonal variation och kontaminering. Tekniska och regulatoriska krav varierar mellan länder beroende på tillämpning.

Vitrodyrkning har utvecklats sedan mitten av 1900-talet och är idag en central metod inom växtförädling och bevarande.