vattenkvarnarna

Vattenkvarnarna är historiska maskiner som omvandlar hydraulisk energi från rinnande vatten till mekaniskt arbete, vanligtvis för att mala säd till mjöl. De används i byggnader där kvarnstenarna drivs av ett eller flera vattenhjul. Förutom säd användes vissa kvarnar för andra uppgifter som att såga trä eller pressa oljer.

Tekniken bygger på ett vattenhjul som fångar vattnets kraft. Hur energin överförs beror på hur vattnet träffar hjulet, till exempel från underifrån, från sidan eller ovanifrån. Vattenhjulet roterar en axel som i sin tur driver kvarnstenarna – den övre kvarnstenen och den nedre. Vattenförsörjningen styrs ofta med en spjäll-, kast- eller kanalanläggning så att vattenflödet kan regleras efter behov och kvarnens arbetstakt.

Historiskt uppstod vattenkvarnarna i antiken och spred sig i medeltidens Europa. I Sverige byggdes och användes många vattenkvarnar från medeltiden fram till 1800- och 1900-talen, ofta vid floder och åar där vattenflödet kunde kontrolleras. De var viktiga för lokala samhällen och lantbruk, ofta ägda av bönder, kyrkor eller säterier. Med industrialisering och elektrifiering minskade deras betydelse, och många lades ner eller omvandlades till andra ändamål.

Idag står många vattenkvarnar kvar som kulturmiljöer eller museer, och några används fortfarande i begränsad omfattning. De fungerar som påminnelse om tidigare jordbruks- och industriella system där vattenkraft var en central energikälla.