valutastromen

Valutastromen är flöden av valuta över landsgränser som påverkar ett lands betalningsbalans. De omfattar kapitalflöden som köp av utländska aktier och obligationer (portföljinvesteringar), utländska direkta investeringar (FDI) och övriga investeringar som lån och bankinsättningar. Tillsammans utgör de kapital- eller finansflöden och skiljer sig från varuexport och import i current account.

Drivkrafter bakom valutastromen inkluderar ränteskillnader, förväntningar om växelkursen, global riskaptit och tillgång till finansiering. Stora flöden påverkas ofta av penningpolitik, ekonomisk stabilitet och regleringar i globala finansmarknader. Skillnader mellan länder i reglering och finansmarknadens utvecklingsgrad kan också forma flödenas riktning och hastighet.

Effekter av valutastromen kan vara betydande för ekonomin. In- eller utflöden kan påverka växelkursen, inflation och en lands konkurrenskraft. Snabba eller oförutsägbara flöden ökar risken för volatilitet och finansiell instabilitet, särskilt om kreditexpansion följer med i flödena eller om motåtgärder saknas.

Policy och övervakning syftar till att hantera riskerna associerade med valutastromen. Länder använder stabiliserande finanspolitik, transparens och i vissa fall kapitalkontroller eller kapitalkontrollåtgärder samt makroprudentiala verktyg för att moderera risker. Centralbanker övervakar flöden som del av finansiell stabilitet och penningpolitik.

Mätning och kontext: valutaflöden redovisas i IMF:s betalningsbalans och i nationell statistik. Data används av myndigheter och internationella organisationer för att analysera kapitalkompositioner, cykler och sårbarheter. Globalisering och finansiell liberalisering har ökat betydelsen av valutastromen.