väte

Väte är kemiskt grundämne med beteckningen H och atomnummer 1. Det är det lättaste av alla grundämnen och utgör den största andelen av universums baryoniska materia, särskilt i stjärnor och gasmoln. På jorden förekommer väte främst i vatten och i organiska föreningar och finns sällan som fri gas.

Vid rumstemperatur och tryck förekommer väte oftast som diatomisk molekyl (H2). Gasen är färglös, luktfri och smakfri, mycket lätt och har mycket låg densitet. Den är mycket reaktiv och brännbar och kan bilda explosiva blandningar med luft. Väte bunden i kemiska föreningar varierar: väte bildar bland annat vatten (H2O) och en stor mängd organiska föreningar. Viktiga isotoper är protium (1H), deuterium (2H eller D) och tritium (3H eller T). Deuterium finns naturligt i små mängder, tritium är radioaktivt och produceras artificiellt i kärnteknik.

Väte bildas i universum framför allt i kärnprocesser i stjärnor; i stor skala produceras väte industriellt genom ångreformering av kolväten och genom elektrolys av vatten. Det används som energi- och bränslebärare; bränsleceller omvandlar vätets energi till elektricitet. I industriell kemi används väte för att producera ammoniak genom Haber-Bosch-processen och i olika reduktionsreaktioner.

Väte lagras som gas under högt tryck eller som vätska vid kryogen temperatur. Det används som raketbränsle i kombination med syre (LH2/LOX). Historiskt upptäcktes väte av Henry Cavendish 1766; namnet väte togs i bruk av Antoine Lavoisier som 'hydrogen' från grekiska hydro- 'vatten' och -genes 'bildare'.