underfärgningsteknik

Underfärgningsteknik, ofta kallad undermålning, är en måleriteknik där en första färg- eller tonskikt läggs som grund innan slutlagren. Syftet är att fastställa värden (ljus och mättnad), ge struktur och djup samt förbättra färgläggningen i senare skikt. Den används främst i oljemåleri men förekommer även i tempera, akryl och till viss del vattenfärg.

Historisk bakgrund: Tekniken går tillbaka till renässansen med imprimatura och grisaille, där en underfärg i brunt eller grått fördelade tonvärdena innan färglagren börjar. Den används i europeisk målning fram till barocken och har senare använts som en del av den klassiska arbetsflödet. I modern tid används underfärgningen också för att förenkla färgläggningen och intensifiera ljus och färgton.

Metoder: Grisaille är en vanlig underfärgning i enbart nyansgrått eller en begränsad färgpalett för att kartlägga värden. En annan variant är imprimatura, en tunn bas som ger en specifik ton i hela bilden. Efter att underfärgen torkar byggs färglagren upp med opaka eller transparenta färger, ofta i flera tunna skikt som släpps igenom genom glasering eller semitransparenta lager.

Material och verktyg: stöd såsom canvas eller träpanel; färger i olja, akryl, tempera eller vattenfärg; grundfärg och bindemedel som linolja eller vattenbaserat medium; verktyg som penslar och spatuler.

Fördelar och begränsningar: Underfärgningen förbättrar kontrollen över värden och luminans, förenklar färgläggningen och minskar risken för oönskade färgkombinationer. Den kräver noggrann planering och torkning mellan lager samt kompatibilitet mellan medier.