tvsändningar

Tvsändningar är distributionen av rörlig bild och ljud från en avsändare till en bred publik. Tidiga system använde analoga och mekaniska principer, men dagens sändningar är oftast digitala och kan nås både genom markbundna nät (terestriska sändningar), satellitsystem, kabelnät och via internetbaserade plattformar. Sändningar sker ofta i realtid medan on-demand-tjänster kompletterar distributionen genom att spela upp redan producerat innehåll när mottagaren vill.

Historiskt uppstod tv-tekniken i början av 1900-talet och utvecklades snabbt från mekaniska till elektroniska system. Efter andra världskriget växte televisionens betydelse som massmedium. Under 1950–1980-talet byggdes nationella och internationella sändningsnätverk upp, vanligtvis i färg och med statlig eller offentlig scenisk roll i många länder. Övergången från analog till digital television började i slutet av 1990-talet och fortsatte under 2000‑talet, vilket möjliggjorde effektivare användning av frekvenser och bättre bild- och ljudkvalitet.

Tekniskt distribueras moderna tv-sändningar enligt olika standarder. Digital markbunden television används ofta via DVB-T/T2 i Europa, DVB-C för kabel och DVB-S/S2 för satellit. I andra regioner används olika standarder såsom ATSC eller ISDB. Sändningarna kodas vanligtvis med MPEG-2 eller MPEG-4/HEVC och ljudet med AAC eller Dolby Digital. Underlättande komponenter inkluderar programlicensering, rättighets­hantering och reglering av frekvenser, vilka varierar mellan länder och över tid.

Idag står traditionell tv oftast i samspel med internetbaserade plattformar. Hybridmodeller kombinerar direktsändningar med on-demand-tjänster och målgruppens val av enheter, vilket påverkar både produktion, distribution och konsumtion av tv-innehåll.