tumörgradning

Tumörgradning är den del av patologin som klassificerar en tumör utifrån hur väl den har bevarat ursprunglig vävnadsorganisation och hur aggressiv den förväntas vara. Graden används ofta tillsammans med stadiumbedömning för att bedöma prognos och vägleda behandling. Graden varierar mellan tumörtyper och kan baseras på olika system; många tumörer betygsätts på en skala från lågt till högt eller på en fyrgradig skala (I–IV), medan andra användningsområden använder två- eller treklassers system.

Vid undersökningen granskar patologen vävnadsprov under mikroskop för att bedöma celldifferentiation, kärndegeneration och mitotisk aktivitet, arkitektur och förekomst av nekros. Beroende på tumörtyp används specifika kriterier och poängsystem. Resultatet uttrycks som en grad (exempel: I–IV) eller som en benämning (lågt/mellanhögt/högt) och kompletteras ofta av kliniska uppgifter.

Exempel på vanliga graderingssystem: CNS-tumörer följer WHO:s klassificering (grad I–IV); bröstcancer använder Nottingham-scoren (I–III) eller liknande; prostatacancer används Gleason-skalans poäng, som ofta omvandlas till gradgrupper 1–5.

Gradering har betydelse för prognos och behandlingsval men är inte en perfekt prognostisk indikator. Graden kan variera inom en tumör och mellan patologer; tolkningar av vävnadsprov och provkvalitet påverkar resultatet.

I rapporter presenteras tumörgrad ofta tillsammans med morfologi, stadium och övriga kliniska uppgifter; den används tillsammans med andra faktorer för behandlingsplanering och prognostisering.