tröghetslagen

Tröghetslagen, ofta kallad Newtons första lag, är en grundläggande princip i klassisk mekanik. Den säger att i ett inertialt referensram bevarar en kropp sin rörelsetillstånd: är kroppen stilla förblir den stilla, och om den rör sig fortsätter den att röra sig i en rak linje med konstant hastighet så länge ingen extern netto-kraft verkar på den. Lagen fångar egenskapen tröghet, det vill säga materiens motstånd mot förändringar i rörelse. Tröghet är direkt kopplad till massan: större massa innebär större motstånd mot hastighetsändringar.

I matematisk form uttrycks lagen ofta som F = ma, där F är den nettopåverkan som verkar på kroppen och a dess acceleration. Om F = 0 så är a = 0 och hastigheten är konstant. Begreppet inertialt referensram krävs för att lagen ska gälla; i icke-inertiala ramar uppträder så kallade fiktiva krafter.

Historiskt såg länken mellan tröghet och rörelse som en utveckling från Galileo Galileis observationer och utvecklades av Isaac Newton i hans Principia vid slutet av 1600-talet. Lagen utgör grunden för mycket av klassisk mekanik och beskriver hur kroppar svarar på krafter under vardagliga och tekniska förhållanden.

Användningen av tröghetsbegreppet återkommer i en mängd sammanhang, från fordonssäkerhet (till exempel bilbälten och krockkuddes syfte att motverka plötsliga förändringar i rörelse) till beräkningar inom ingenjörsvetenskap och rymdforskning. Lagen är giltig i inertiala ramar och används när externa krafter kan anses vara kända och kondenserade i F = ma.