trädgårdskulturen

Trädgårdskulturen är ett begrepp som beskriver det sociala och estetiska mönstret av odling, skötsel och njutning av trädgårdar i Sverige. Den omfattar privata köks- och prydnadsträdgårdar, koloniträdgårdar samt offentliga grönområden, samt den kunskap som kopplas till växter, jordbrukstekniker, planering och trädgårdsdesign. I bred bemärkelse innefattar den såväl livsmedelsproduktion som rekreation, lärande och kulturella traditioner kopplade till odling och växter.

Historiskt har trädgårdskulturen formats av gårdarnas hushållsodling, 1700- och 1800-talens trädgårdsarkitektur samt influenser från engelska landskaps- och köksträdgårdstraditioner. Under 1900-talet växte intresset för koloniträdgårdar och föreningsdriven odling; kommunala trädgårdsprojekt och skolträdgårdar blev vanliga inslag i stadsmiljöer. Efter andra världskriget stärktes bostads- och fritidskulturen, vilket ytterligare populariserade trädgårdens roll i vardagslivet.

Praktiken omfattar val av växter och odlingssystem, jord- och växtvård, kompostering och bevattning samt planering av trädgårdens rumsliga layout. Koloniträdgårdar, köksodlingar och prydnadsplanteringar utgör centrala element. Hyres- eller bostadsrättsföreningar, trädgårdsföreningar och museer bidrar till kunskapsutbyte och bevarande av historiska odlingsmetoder.

Samtidigt präglas nutida trädgårdskultur av urban odling, ekologisk hållbarhet och klimatanpassning. Intressen för biodiversitet, lokalt producerad mat och hållbara odlingsmetoder växer, ofta kombinerat med digitala verktyg, permakultur och gröna rum i städerna. Kommuner, skolor och privata initiativ utvecklar program för skolträdgårdar, stadsodlingar och bevarande av kulturhistoria inom trädgårdsskötsel.