tryksensorer

Tryksensorer är sensorer som omvandlar mekaniskt tryck till en elektrisk signal. De används för att mäta tryck i gaser eller vätskor i applikationer som processindustri, fordonsystem och medicinska enheter. De kan ge absoluta tryckvärden eller skillnaden mellan två tryckpunkter (differentialtryck). Utgången kan vara analog, t.ex. volt eller milliampere i en strömloop, eller digital via kommunikation som I2C, SPI eller CAN.

Principer och tekniker: Resistiva sensorer baseras ofta på strain gauge som ändrar resistans vid membranböjning. Kapacitiva sensorer mäter förändring i avstånd mellan två plattor; de är kända för lågt drift. Piezoelectriska sensorer producerar en elektrisk laddning vid deformation och används främst för dynamiska trycksignaler. Piezoresistiva och MEMS-sensorer kombinerar dessa egenskaper i små, integrerade enheter. Optiska trycksensorer använder fiber– eller vågledarbaserade principer och erbjuder kemikalie- och temperaturstabilitet i vissa miljöer.

Formfaktorer och utgångsformat: Absoluta tryksensorer mäter trycket relativt mot vakuum, gauge-sensorer mot omgivningstrycket, och differentialtryckssensorer mäter skillnaden mellan två punkter. Utdata kan vara analog spännings- eller strömsignal (t ex 4–20 mA), eller digitalt via I2C/SPI och ibland CAN eller PWM.

Prestanda och material: Viktiga attribut är noggrannhet, repetibilitet, svarstid, temperaturkompensation och temperaturstabilitet, samt media där sensorn används (gas, vätska, korrosiva ämnen). Miljö- och processkrav på driftstemperatur, kemikaliebestandighet och täthet påverkar valet och behov av kalibrering.

Användningsområden: Tryksensorer används inom fordonsmotorer och däcktryck, industriell processövervakning och kontroll, HVAC-system, medicinska apparater såsom blodtrycksmätare och invasiva intravaskulära sensorer, samt konsumentelektronik som väder- och apparatindikatorer.