trycktestning

Trycktestning är en metod för att kontrollera att en konstruktion, komponent eller system tål påförd tryck och är tät. Genom att utsätta systemet för ett tryck som överstiger det normala driftstrycket bedöms dess integritet, tätning och hållfasthet. Trycktestning används för att identifiera läckor, sprickor och svagheter innan driftsättning eller efter reparation.

Metoderna varierar, men de vanligaste är hydrostatisk testning och pneumatisk testning. Hydrostatisk testning innebär att systemet fylls med vätska och höjs till ett testtryck som överstiger det normala driftstrycket. Trycket hålls under angiven tid och eventuella läckor eller synliga tecken kontrolleras. Pneumatisk testning använder luft eller inert gas och kräver ofta särskilda säkerhetsåtgärder eftersom risken för antändning eller explosion är högre än vid vätskebaserade tester. Läcktestningar kan också genomföras som del av processen med olika tryckregimer.

Användningsområdena inkluderar rörtillstånd, byggnads- och VVS-system, tryckkärl och andra industriella anläggningar, samt gasinstallationer och fartygs- och fordonsapplikationer. Trycktestning regleras av internationella och nationella standarder och föreskrifter, exempelvis EN 13480/13445, ASME Boiler and Pressure Vessel Code och relevanta API-standarder. Detaljerna varierar mellan typ av system och tillämpning, men gemensamt är att testtryck, varaktighet och dokumentation fastställs innan testen genomförs.

Genomförandet kräver planering, avstängning och isolering av systemet, tömning eller fyllning av testmedium, uppfyllning till angivet tryck och övervakning av tätningar. Efter testet sänks trycket och systemet ventileras och dokumenteras. Säkerhet är centralt, särskilt vid pneumatiska tester. Begränsningar inkluderar att trycktestningar inte alltid upptäcker alla typer av skador och att de ska kompletteras med övriga kvalitetssäkringsåtgärder.