trafikteoretiska

Trafikteoretiska är den del av trafikteorin som studerar hur trafiksystem uppför sig under olika förhållanden och hur infrastruktur, regler och människors beteende påverkar trafikflöden. Omfånget sträcker sig från makroskopiska beskrivningar av helheten till mikroskopiska modeller av enskilda fordon samt mesoskala modeller som kombinerar element från båda.

Makroskopiska modeller beskriver trafik som en kontinuerlig vätska med relationerna flöde, täthet och genomsnittlig hastighet, ofta i form av fundamentaldiagrammet och Lighthill-Whitham-Richards-modellen (LWR). Dessa modeller används för att analysera kapacitet, störningar och vågor i trafikflödet samt för simulering och planering av vägnät.

Mikroskopiska modeller fokuserar på förare och fordon, exempelvis bilföljdsmodeller (car-following), såsom Intelligent Driver Model och Gipps-modellen, samt cellular automata som Nagel-Schreckenberg-modellen. Mesoskala tillvägagångssätt kombinerar element från båda skalan och används i simulering och nätverksstudier för att fånga lokala interaktioner samt övergripande beteende.

Användningsområden inom trafikteoretiska studier inkluderar planering och optimering av vägnät, trafiksäkerhet, realtidsstyrning och prognoser av köbildning samt utveckling av rutt- och flödesreglering samt signalprogrammering. Trafikteoretiska studier är tvärvetenskapliga och drar nytta av matematik, fysik, beteendevetenskap och operationsanalys för att förstå och förbättra trafiksystemet.

---