titreringsanalyse

Titreringsanalys, eller titrimetrisk analys, är en analytisk metod där mängden av ett ämne bestäms genom att tillsätta en lösning med känd koncentration (titrant) tills en reaktion når slutpunkt. Slutpunkten korrelerar ofta med den mängd analyten i provet och gör det möjligt att beräkna dess mängd eller koncentration.

Principen bygger på en fullständig stoichiometrisk reaktion mellan analyt och titrant. Volymen titrant vid slutpunkten tillsammans med dess kända koncentration ger antalet mol av analyten, och därmed dess mängd i provlösningen. Behandlingen av provet sker ofta under kontrollerade förhållanden så att reaktionen går till fullständig jämvikt.

Slutpunkten uppmäts antingen med en indikator som ändrar färg eller med instrument som mäter pH, potential, konduktans eller absorbans. Val av metod beror på typen av titrering och analysens krav på noggrannhet och precision.

Vanliga typer är syrabas-titrering, redox-titrering, komplexometrisk titrering (t.ex. EDTA-titrering av metalljoner) och fällningstitrering. I varje fall används en titrant med känd koncentration och en lämplig uppmätt slutpunkt för att avgöra analytens mängd.

Beräkningar baseras på titrantens koncentration och volym samt reaktionsstoikiometrin. Antalet mol av analyten beräknas från titrantens mängd och den stökiometriska förhållandet, vilket sedan omvandlas till koncentration eller mängd i provlösningen.

Noggrannhet uppnås genom standardisering av titranten mot primära standarder, användning av blanks och upprepade mätningar. Temperaturberoende faktorer och provets sammansättning bör beaktas.

Användningsområden inkluderar farmaceutisk analys, miljöprovtagning av vatten, livsmedels- och dryckesanalyser samt klinisk kem i sjukvården. Vanliga titreringsreagens är NaOH, HCl, KMnO4 och EDTA.