tillgänglighetsheuristik

Tillgänglighetsheuristik, på svenska ofta kallad tillgänglighetsbias, är en kognitiv beslutsbias där människor bedömer sannolikheten för händelser utifrån hur lätt de kan komma till minnet. Begreppet introducerades av Daniel Kahneman och Amos Tversky i början av 1970-talet och beskriver hur färska, dramatiska eller ofta uppmärksammade exempel uppfattas som mer vanliga än vad statistiken visar.

Hur det fungerar: vad som är lätt att minnas fungerar som en proxy för hur vanligt eller sannolikt det är. Exponering i media, starka personliga erfarenheter och recency gör vissa händelser mycket tillgängliga i minnet och därmed bedöms de som mer förekommande än de faktiskt är. Till exempel kan nyhetsrapportering om flygolyckor få människor att överskatta flygrisken jämfört med bilåkning, trots att statistiken visar att bilkörning är farligare.

Betydelse och konsekvenser: tillgänglighetsheuristik påverkar riskbedömningar, konsumtionsvanor, politiska beslut och medicinska val. Den kan leda till överdriven rädsla för sällsynta men medieexponerade händelser eller till underskattning av mer vardagliga risker som inte får lika mycket uppmärksamhet.

Motåtgärder: medvetenhet om biasen och användning av objektiva data kan minska dess påverkan. Att överväga basfrekvenser, söka statistisk information, använda checklists och främja systematiskt tänkande är vanliga strategier inom forskning och beslutsfattande.

Se även: kognitiva biaser, basfrekvensfällan, tillgänglighetskaskad.