tidstillhändelse

Tid till händelse, ofta kallat time-to-event på engelska, är den tidsdurations som räknas från en definierad startpunkt till förekomsten av en specifik händelse, till exempel död, återfall, remission eller maskinfel. Begreppet används främst inom överlevnadsanalys och reliabilitetsstudier och kan även skrivas som tid-till-händelse i vissa svenska texter.

Mätning och censurering: Vanliga datauppsättningar innehåller observationer där händelsen inte har inträffat vid studiens slut eller där deltagaren av olika skäl lämnat studien. Sådant data kallas right-censored och kräver speciella statistiska metoder för att uppskatta tidsfördelningen utan bias. Vid flera händelser eller konkurrerande risker används anpassade modeller.

Huvudbegrepp och notation: Om T betecknar tiden till händelse och S(t) = P(T > t) är överlevnadsfunktionen, beskriver S sannolikheten att händelsen inte inträffat vid tidpunkt t. Hazardfunktionen h(t) anger den omedelbara risken för händelsen vid tiden t givet att den ännu inte inträffat. Vanliga metoder kopplade till detta område inkluderar Kaplan-Meier-estimatorn för överlevnadsfunktionen och Coxs proportionella riskmodell för att bedöma effekten av covariater.

Risker och utbyggnader: Vid konkurrerande risker står man inför att flera olika händelser kan förekomma och påverka tolkningen av T. Andra utvidgningar inkluderar vänstertrunkering och olika former av censorering. Dataanalysverktyg som R:s survival-paket och Python-biblioteket lifelines används flitigt inom fältet.

Användning och historia: Tid till händelse används inom kliniska studier, epidemiologi och teknik för att jämföra behandlingars effektivitet, maskinfel över tid och patienters överlevnad. Metoden etablerades i större utsträckning av Kaplan och Meier på 1950- och 1960-talen, med vidareutveckling av Cox modell på 1970-talet.