temperaturhöjningen

Temperaturhöjningen avser den långsiktiga ökningen av jordens medeltemperatur, framför allt sedan den industriella revolutionen. Den globala uppvärmningen märks i ökningar av jordytans medeltemperatur och havstemperaturen, och den sprider sig till förändringar i nederbörd, isutbredning och havsnivå. För att följa trenden används instrumentdata, satelliter och klimatarkiv.

Drivkrafterna är främst ökade utsläpp av växthusgaser från fossilbränslen, industriella processer och jordbruk, samt förändrad markanvändning som avskogning. Dessa gaser förstärker växthuseffekten och leder till uppvärmning över tid. Naturliga variationer kan tillfälligt förstärka eller dämpa kortsiktiga förändringar, men den långsiktiga trenden följer människans utsläpp.

Observationer visar att den globala medeltemperaturen har ökat cirka 1,1–1,2 °C sedan 1850–1900. Uppvärmningen är inte jämt fördelad: Arktis uppvärms snabbare än medelvärdet, och vissa regioner uppvisar större förändringar än andra. Havstemperaturen ökar, isar smälter och havsnivån stiger. Dessa förändringar påverkar ekosystem, vattenförsörjning och jordbruk samt ökar riskerna för extremväder.

Framtiden beror på globala utsläpp. Utan åtgärder väntas fortsatt uppvärmning; ambitiösa styrmedel enligt Parisavtalet syftar till att hålla den globala uppvärmningen under två grader Celsius, gärna under 1,5 °C. Åtgärder inkluderar övergång till förnybar energi, energieffektivisering, avveckling av fossilbränslen och ökad anpassning.