talförhållanden

Talförhållanden är den fonetiska och fonologiska miljön runt ett ljud som påverkar hur det realiseras och hur ljudförändringar uppträder. I studier av språk används begreppet för att beskriva vilka ljud som omger ett ljud, samt hur position i ord eller sats, betoning, rytm och andra prosodiska faktorer kan påverka uttal eller artikulation.

Talförhållanden omfattar flera olika dimensioner. Segmentella omgivningar beskriver vilka närliggande ljud som finns före och efter ett ljud. Syntaktiska eller morfologiska gränser, till exempel orden, stavelser och affix, kan också spela roll. Prosodiska faktorer som betoning och rytm kan styra längd eller tonhöjd. Dessa miljöer reglerar ofta språkliga processer som assimilation, elision, epentes eller olika typer av vokallängdsregler.

Företeelser som styrs av talförhållanden varierar mellan språk men har gemensamt att de endast uppstår i specifika miljöer. Genom att beskriva talförhållanden kan lingvister skapa regler för hur ljud förändras i olika sammanhang, vilket är viktigt för fonologi, fonetik, språkinlärning och språkteknologi som text-till-tal och taligenkänning.

Se även ämnen som fonem, allofon, fonotaktik och koartikulering.